Svedala by Night

Att smälta en föreställning

admin — Tue, 14 Jun 2011 16:48:46 +0000

Det bästa med en teaterföreställning är många gånger inte själva föreställningen, utan pausen. Detta gäller framför allt om det är en bra föreställning. Höjdpunkten är nämligen att i pausen gå ut i foajén, ta ett glas vin, fundera över föreställningen man precis sett ungefär hälften av, och i bästa fall också inleda intressanta diskussioner med andra teaterbesökare.

På sistone har det blivit allt mer populärt att ta tillvara på den här typen av dialog, och göra den till en del av arrangemanget. Det är dock än så länge vanligast i samband med filmvisningar. I Stockholm finns bl.a. det återkommande evenemanget ”Psykologer tittar på film” där en filmvisning följs av ett panelsamtal med en inbjuden expert. Än så länge är det dock inte så vanligt att sådana samtal hålls i samband med teaterföreställningar.

Kommer ni ihåg julkalendern ”Jul i Kapernaum”? I varje avsnitt visade biografen Bio Rio – ej att förväxla med verklighetens Bio Rio vid Hornstull i Stockholm – en film. Filmfantasten Sidney missade den alltid, och frågade alltid vad den handlat om. Det var alltid samma besökare som besvarade hans fråga, och man kunde lätt tro att de sett två olika filmer. Det var ett roligt sätt att illustrera att alla konstupplevelser är individuella. Så här kunde det exempelvis se ut.

Bygga modeller av en teaterscen

admin — Wed, 11 May 2011 14:50:09 +0000

Vi minns många av våra barndomsfavoriter för resten av livet. En del av de leksaker vi lekte med som yngre har helt enkelt satt så mycket avtryck att vi aldrig kommer att glömma. Vilka leksaker det är vi minns är naturligtvis individuellt, och beroende på saker som våra egna personliga intressen, vilka kompisar vi umgicks med och vilken generation vi tillhör. Vissa av leksakerna har lyckats med konststycket att sträcka sig över de olika generationsgränserna medan en del andra har lyckats med något som är ännu större, att kunna locka även sin målgrupp när de har vuxit upp och inte är barn längre.

En av de leksakerna som faktiskt har lyckats med allt av det ovanstående är Lego. Klossarna som man hällde ut över hela golvet för att hitta de perfekta bitarna till sitt egna arkitektritade hus. Vem som var arkitekten? En själv så klart. Ens föräldrar muttrade ibland över bitarna på golvet som gjorde så ont att trampa på. Att hälla ut dem man hade var det bästa sättet till att få inspiration och hitta de bitar som annars hamnat längst ner i lådan och aldrig skulle komma att användas annars. Lego fungerar även i den vuxna världen och hjälper kreativiteten i många olika branscher. Med hjälp av de små klossarna kan man bygga upp hur teaterscenen ska se ut, innan man lägger ner tid och pengar på att bygga upp den i verkligen. Med hjälp av leksakerna har man möjligheten till att prova olika alternativ och kunna se vilka olika scener och miljöer som skulle passa bra. Kanske är det en ursäkt till att få leka även som vuxen, men sanningen är att leksaker kan användas till mycket, så länge som vi inte förlorar ett allt för stort tag om den fantasi som vi hade som barn.

Nya användningsområden för lokala teatrar

admin — Wed, 11 May 2011 11:59:03 +0000

Det är inte alls ovanligt idag att man håller en föreläsning på en teater, och det är inte konstigt. En teater har bra akustiska förhållanden, och man har en bra utblick över scenen från alla sittplatser. Det här gör att föreläsaren syns och hörs bra. Till skillnad från en vanlig föreläsningssal som en aula eller liknande är bänkraderna på en teater svängda, och det är detta som ger de goda förutsättningarna även för föreläsningar.

Många skådespelare föreläser även, däribland Anders Johansson, Alexandra Dahlström och Benny Haag. En teater är därför en bekant miljö för dem. Ofta förläggs föreläsningar till scener som annars framför allt används till konserter, och dessa är ofta sämre ur talarperspektiv än teatrarna. Många äldre teatrar byggdes innan man hade tillgång till mikrofoner, och då skulle rösterna nå hela vägen till bakersta raden.

En annan trend som pågått en tid är att konserter hålls på teatrar, eller i kyrkor. Under festivalen Way Out West i Göteborg har flera artister spelat i Annedalskyrkan, och även Eldkvarn och Anna von Hauswolff har hållit kyrkokonserter. I Filadelfiakyrkan i Stockholm har många svenska och internationella storheter uppträtt genom åren, bl.a. Inti Illimani, Jenny Wilson, Monster of Folk och kultbandet Magnetic Fields från New York.
Det här lämpar sig inte för alla genrer, det är svårt att tänka sig dansband, storbandsjazz eller techno i en kyrka. Däremot skulle nog the Knife eller Fever Ray kunna göra något intressant av inramningen, och Dogge från Latin Kings har gästat Fruängens kyrka. Det var dock som föreläsare och inte som sångare.